Det här med att peppa sig själv är ett roligt beteende. Vi kan peppa oss till det mesta. Vi kan intala oss själva att skolan är rolig för att den kommer leda till jobb där vi tjänar säckvis med cash och således peppa oss själva när det går lite trögt med läxorna och man har gnagigt sönder blyertspennan när man sitter och filar på vilket år som Sten Sture den äldre egentligen dog.
Ja i sådana svåra stunder i våra liv gräver vi fram det. Peppet.
Vi kan peppa oss själva till att dricka oss plakat för att vi vet att det blir roligare så. Vi kan peppa oss själva till att morgondagen kommer att bli mycket bättre.
I arbetslivet ingår mycket pepp för att man inte ska bryta ihop och tänka, va i helvete håller jag på med egentligen? det var inte så här jag hade sett mig själv i 60-års ålder när jag var lite grabb och sparkade boll på garageuppfarten. Då hade jag karriärsdrömmar som fotbollsproffs, monster-truck chaufför, poolkille i playboy mansion, rockstjärna, astronaut, världens starkaste man, döpa om sig till Steve och jobba som skärgårdsguide men en ljusblå polotröja, vita byxor och page. Men dessa jobb är inte så lätt att få, därför krossas drömmen hos majoriteten av grabbarna och de måste peppa sig för att ta sig igenom en arbetsdag som skulle kunna vara programledare för vi i femman på 80-talet. Karriären gick inte i den riktingen man hade önskat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar