Dem finns överallt omkring oss, dom finns på internet med sina bloggar, dom står framför oss i kassa-kön, det står om dom i tidningen, dom servar oss på resturangerna. Vi pratar såklart om Klantarna, om Fånarna och om Clownerna. Personer som som i folkmun kallas Idioter och Patrask. Vi undrar vem som har uppfostrat dessa individer, var deras mödrar oxå inbicilla ? Var resultatet av en misslyckad abort med ett gräs-klippar blad en avkomma som skulle växa upp till en person som skulle irritera oss många år senare, genom att prata mycket högt i sin mobil och nästan skrika i luren " Har du lagt fram fläskfilén ? " iklädd en gammal Adecco-jacka och snow-joggers, medans vi står o svettas, i juli månad, på Västerås tågstation? Vi vet inte, dom kanske hade underbara mödrar och fäder och om så är fallet, hur blir man då en Fåne?
I vårat undrbara sammhälle, sär alla ska vara accepterade, där man ska respektera allt och alla och vara PK to the bone, är det mycket svårt att skrika fläskfilé-idioten i annsiktet och storma därifrån i en skrud av självgodhet. Med "tack mamma och pappa att jag inte är en Klant" dundrandes i huvudet och fortsätta till närmaste systembolag för att köpa nått starkt och hälla i ögonen för att fräta bort synen av en 45-årig kvinna som gapar i mobiler om svennigt kött iklädd något en bonde knappt skulle ha på sig när han skyfflar skit, när hon köper en "sista minuten" till Arboga. Man kan ju inte annat än undra vad dom här människorna utan vett gör när dom kommer hem från jobbet. Är det raka vägen till soffan, på med kanal...whatever, fram med tv-godiset, av med skorna, spring o skit vid reklam avbrottet, skratta åt Peter Harrysson och sen gonatt ?
Man ser dessa människor , unga som gamla, överallt. Dem utalar sig om saker, dom strular till det för sig själva och för oss, dom snackar i nattmössor, dom sitter i regeringen, dom kör buss, dom är våra grannar.
Tro inte att vi inte kan skilja på ett vanligt klanteri och en tvättäkta Klant, det kan vi. Jag ska ge ett litet exempel. Det finns säkert bätter men ,what the fuck.
Jag skulle ta ut pengar i en bankomat och framför mig står en kvinna, det tar otroligt lång tid för henne, jag börjar sakta men säkert hata henne, det går säkert 5-6 minuter, hon står fortfarande på samma ställe, en kö börjar bilda sig bakom henne, jag sneglar över axeln på henne, hennes kort verkar funka. Hon får ut kortet, stoppar in det igen, och nu börjar det bli lite löjligt, hon vet ju att hon tar sjuk lång tid på sig, hon har vänt sig om och sett kön, men ignorerat den. Kortet kommer ut igen.........hon stoppar bestämmt tillbaka det igen i den hungriga bankomaten. Som om att i ett trollslag det nu skulle funka. Nu har det säkert gått 10-12 minuter, jag har rökt 3 cigg, jag har blåst röken av de sista 2 rakt i henne nacke på grund av hennes infantila hjärnkapacitet. Tror det eller ej , kortet kommer ut men kvickt som en hassel-mus stoppar hon in det IGEN och börjar sakta trycka ner de grå metall knapparna i en vansinnig kombination. Hon svävar likt en gammal gam med fingret över en knapp men bestämmer sig i sista sekund för att trycka på en helt annan. Hon försöker trycka på skärmen.
Mitt hjärta drar ihop sig, jag börjar svettas, mitt högra öga svider lite. "JÄVLA IDIOT ! " skriker jag i huvudet samtidigt som jag detonerar en väte-bomb på hennes släkt-träff i Flen förra året. Det har nu säkert gått en kvart. Jag är påväg att ge upp och gå till en bankomat som ligger 20 minuter bort när hon helt sonika vänder sig åt höger och lämnar maskinen. Inte ett ord, inte ett knyst, hon går iväg med näsen nere i sin väska där hon pressar ner plånboken mellan kläder och pinaler. Jag går fram, sätter med darrande händer in mitt kort,trycker koden, väntar på att bankomaten ska explodera i annsiktet på mig, inget händer på 4 sek, 4 sekunder senare har jag en hundring i handen ( 10 sofiero och en plastpåse), Tack för att du använde Nordea, hej då.
Nån vecka senare, vid en annan bankomat utspelar sig ett ytterst liknande senario, en kvinna, mina tilltäppta hjärtklaffar, mitt vansinne. Det som skilljer dessa åt är att kvinnan nu, när hon har härjat klart i bankomaten, vänder sig om och tilltalar mig + resten av den lilla kön; "Ursäkta att det tog sån tid, måste vara nått fel på kortet" Så säger hon medans hon lite skamset, leende avlägsnar sig. Min självmordsbomb jag just tänkt knäppa av samtidigt som jag tänkt krama sönder hennes bröstkorg förvandlas till en ros utan taggar och ett glas champagne, jag dansar en erotisk tango med kvinnan i mina tankar och älskar henne.
Lite vanligt folkvett, ett ursäkt, en insikt att man klantat sig gör dig automatiskt till en ganska soft person. En Klant har inte denna förmåga att se sig själv utifrån, dom lallar runt i sin egna värld, den som kretsar runt de själva och deras.
Vi tycker de är roliga ibland, men vi skrattar aldrig med dem, vi skrattar rakt i deras oförstående, bleka ansikten och kissar på deras hjärnor. Jävla Klantar, skärp er !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar