Året är 1989, Phil Collins har precis släppt sitt efterlängtade album but seriously. En review på plattan säger så här "The tone of the album is serious, as the title suggests. Instead of focusing entirely on personal relationships, dark psychedelics, and simple fun, Collins expands his focus to the exploration of socio-economic and political themes"
Frågan är egentligen hur man ska kunna ta Phil Collins så seriöst när uppningslåten på plattan är hang in long enough och går så här
Men det är tur att personer som kör lite på den seriösa vägen i livet finns, men vi kan väl ändå komma överens om att dom är rätt tråkiga och vi ska vara glada så länge vi kan ha dom lite på distans. Ty de som gör livet lite roligare är det oseriösa människorna, de som har förstått att meningen med livet är att fåna sig så mycket man kan.
Den här människan som går förbi reportern som raporterar från finanskrisens hjärta, wallstreet är ett praktexemplar på en oseriös människa har fattat vad jag menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar